Dreams really do come true

Om någon någonsin har funderat på hur vart det är att jobba i ett jättestort växthus i strålande solsken, så kan jag besvara den frågan. Varmt! Väldigt, väldigt varmt! Inget att rekomendera helt enkelt :P Har suktat efter stranden hela dagen idag. Men när jag väl kom hem från jobbet så var all min ork slut... Så då blev det datorn istället. Ska nog köpa mig lite godis senare, för att försäkra mig om fatkid stämpeln.

På onsdag kommer min pappa hem från ännu en Thailands vistelse. Kul...Eller nått. Våran relation är lite jobbig med jämna mellanrum. Som nu. Han lämnar oss, och kommer tillbaka när han själv behagar och förväntar sig att allt ska vara precis som vanligt. Jag hade kanske kunnat utstå allt hans resande om han bara hörde av sig när han lovat, som ett litet bevis på att han faktiskt bryr sig. Men nej. Det värsta är att jag aldrig ger upp hoppet. Och varje gång blir jag lika besviken när han inte är den pappan jag så gärna önskar att han var. Jag vet att man inte kan ändra på människor. Men jag önskar att han skulle vilja ändra på sig. För mig, för oss. Men jag tror att jag sakta men säkert börjat inse att det aldrig kommer att hända. det är bara det att jag saknar den han var. Innan allt jobbigt. Och jag kommer aldrig ge upp hoppet på att han ska förändras. För hoppet är det sista som överger människan. Och jag är inte redo för att ge upp än, även om situationen är hopplös och ohållbar. Hoppet är det sista som överger människan.

And I wear all your old clothes, the old polo sweater
I dream of another you, one who would never
Never leave me alone to pick up the pieces
Daddy to hold me, that's what I needed
        Lindsay Lohan - Confessions of a Broken Heart


Israel Kamakawiwo'ole - Somewhere Over The Rainbow

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0