Even though the blame's on you, I'll take that blame on me
Jag orkar inte mer nu pappa. Jag ger upp. Det är onödigt att ens försöka, för vi vet båda två att det inte fungerar. Jag tror inte att någon av oss blir lyckligare av våran relation. Och för min del känner jag att det är dags att ta ett break. För varje gång vi träffas blir jag bara mer ledsen, och jag orkar inte ta din skit längre. Jag är trött på det. Och även om jag saknar dig, den du brukade vara, så orkar jag inte mer. Vet du vad det värsta är? Jag kan inte längre komma ihåg senast du gjorde mig glad. Visst är det tragiskt. Du är ju trots allt min pappa. Varje gång du kommer hem hoppas jag att du, på något magiskt sätt, ska förstå hur mycket du sårar med dina ord och ditt sätt att agera. Men jag tror att jag måste växa upp och inse att du aldrig kommer att förändras. Hur mycket jag än hoppas så kan jag inte förändra den du är. Du kanske inte ens inser att du sårar mig, och jag kommer antagligen aldrig våga berätta det för dig. Ibland tycker jag nästan att det är skönt att du har flyttat. Det mesta av ångesten släpper när du åker. Jag är trött på att låtsas nu pappa. Jag orkar inte mer. Jag är inte lycklig. Okej. Och det är du som har orsakat det. Trots att alla säger åt mig att det är du som förlorar på att bete dig såhär, så är det jag som får ta skiten. Tycket du att det är rättvist? Jag orkar inte mer nu. Jag ger upp. Jag slutar att hoppas.
Kommentarer
Postat av: Vän =)
Du har mig iaf =)
Trackback
