The Time Of My Life.
Var ju på julbord i fredags ... Det där med efträttsbuffe är no good. Jag bara äter alldeles för mycket. Hade ett härligt 10-timmars pass på lördagen. Men beslöt mig ändå för att joina gänget för utgång på fredagskvällen. Jag drack bara vatten. Så jag slapp baksmällan även om jag var lite småtrött på jobbet. Tacka vet jag kaffemaskinen.
När min rommie S sedan bestämde sig för att föfesta hos oss på lördagen så var väl det okej. Bara dem höll en lagon ljudnivå. Somliga hade ju ännu ett 10 timmars pass, denna gången med början 06.55, att avverka på söndagen. Jag gick och lade mig vid 9, kikade lite på love actually och somnade vid 10.
Någon gång efter 2 väcks jag av en smäll i dörren. Då har min kära roomie bestämt sig för att det är en asbra ide att dra hem en efterfest när jag börjar 7 på mogonen. Tack för den liksom. Jag försöker få henne att fatta att det inte är okej...Men inte. Så när kalaset äntligen dör ut och det sista kacklet avslutas är klockan bra efter 4. Min väckarklocka ringer vid halv 6. Så inte okej. Jag måste känna mig i form när jag ska gå på ett 10-timmars pass. Speciellt om det börjar 7. Vilket jag inte gör när jag inte får sova. När jag sedan kommer ner till köket för att hämta min lunch till jobbet och finner att den är uppäten så smäller det. Jag har verkligen inga pengar kvar, den maten var min reservmat som jag sparat för tillfällen som detta, vilket betyder att det enda jag ska leva på under mitt megaarbetspass är mackor. Tack för den. Jag skriver ett litet hatbrev till min roomie, och gör mig sedan klar för att gå, öppnar ytterdörren och ser att någon krossat min pappas vas. Fine om man förstör något som är mitt. Men inte min pappas. Det där med min pappa är ett känsligt ämne redan innan. Och att förstöra något utav det jag har kvar från honom är inte okej.
Kommer sedan till jobbet. Dricker en espresso. Blir tillfrågad om jag vill jobba till 7. 7-7. 12 timmar. Yey. Den lär sitta gott den 25:e :)
När min rommie S sedan bestämde sig för att föfesta hos oss på lördagen så var väl det okej. Bara dem höll en lagon ljudnivå. Somliga hade ju ännu ett 10 timmars pass, denna gången med början 06.55, att avverka på söndagen. Jag gick och lade mig vid 9, kikade lite på love actually och somnade vid 10.
Någon gång efter 2 väcks jag av en smäll i dörren. Då har min kära roomie bestämt sig för att det är en asbra ide att dra hem en efterfest när jag börjar 7 på mogonen. Tack för den liksom. Jag försöker få henne att fatta att det inte är okej...Men inte. Så när kalaset äntligen dör ut och det sista kacklet avslutas är klockan bra efter 4. Min väckarklocka ringer vid halv 6. Så inte okej. Jag måste känna mig i form när jag ska gå på ett 10-timmars pass. Speciellt om det börjar 7. Vilket jag inte gör när jag inte får sova. När jag sedan kommer ner till köket för att hämta min lunch till jobbet och finner att den är uppäten så smäller det. Jag har verkligen inga pengar kvar, den maten var min reservmat som jag sparat för tillfällen som detta, vilket betyder att det enda jag ska leva på under mitt megaarbetspass är mackor. Tack för den. Jag skriver ett litet hatbrev till min roomie, och gör mig sedan klar för att gå, öppnar ytterdörren och ser att någon krossat min pappas vas. Fine om man förstör något som är mitt. Men inte min pappas. Det där med min pappa är ett känsligt ämne redan innan. Och att förstöra något utav det jag har kvar från honom är inte okej.
Kommer sedan till jobbet. Dricker en espresso. Blir tillfrågad om jag vill jobba till 7. 7-7. 12 timmar. Yey. Den lär sitta gott den 25:e :)
Kommentarer
Trackback
