Lina. Resist Everything But Temptation.

Nu är pengarna slut. Jag tror att jag har cirkus 200:-... Vilket inte är sådär jätte mycket. Och det ska jag altså leva på tills den 25:e. Grattis. Men jag har ju trots allt bara mig själv att skylla. Vilket är lite trist. Men, men.

Igår blev det då altså PC och Sticky. En kort sumering av kvällen var att staden var död. Men vi hade kul. Efter lite förkrök hos Sandra, och ännu mer på PC. hamnade vi då altså på Sticky. Jag glömde som vanligt att det är en kant precis vid garderoben, men för en gångs skull så snubblade jag inte på den, utan hoppade ner från den. När jag och S sitter nere i baren, så har hon spanat in någon lite längre bort. Jag säger åt henne att gå och prata med honom. Hon ber mig följa med, men som den halv mes jag är så tvekar jag en hundradels sekund. Och det var allt som krävdes. S springer dit och knör sig in mellan sina två span och säger något i stil med: Hej! Min kompis där borta är för mesig för att våga gå fram och prata med er.
Tack S. Du får mig alltid att framstå i så bra dager. Jagfick då, lite smått generat, gå fram och presentera mig. Tydligen så hade jag gått på samma skola som herr J, som kände igen mig. Jag kände inte igen honom. Knas. Och så var det då J's kompis R. Haj kisen. Ganska lustig figur. Vi pratade om hajar i någon dryg timma, medans S söp sig lite mer på kalasen. Jag trodde inte att hajprat kunde vara så trevligt. Hajar är ju inte riktigt min specielite. Men vi kvällens slut så hade jag hunnit blida H.R.I.S. Hajarnas Rätt I Samhället. Jag har aldrig sagt att jag är normal. Och tur är väl det. Det var överlag en trevlig kväll. Men nästa runda på Sticky får bli när det är top floor. För det känns lite knas när det bara är typ 30 pers ute. Yeah, yeah. För tillfället har jag ju ändå inte råd med någon utgång.