Lina. Resist Everything But Temptation.

Utgång i lördags. Med världens bästa Sa! Vi beslutade oss för att köra en sådan utgång där vi inte bryr oss om morgondagen. Vilket resulterade i några shottar för mycket. Det var en sjukt bra kväll. Och om jag bara hade haft ett uns av självdiciplin så hade natten blivit bra också. Om jag bara hade haft ett uns av självdiciplin så hade jag inte svarat på hans sms. Hade inte mött upp honom utanför krogen. Hade inte gjort upp planer med honom. Hade inte gått hem med honom.

Men tydligen så har jag inget självdiciplin. Jag föll dit igen. Som så många gånger förr. Trots att Saa verkligen försökte övertala mig att låta bli. Men han är som en drog. Fan, fan, fan. Jag är en svag männinska. Kan inte säga att det var värt det. För första gången tycker jag inte att det var värt det. Och för första gången kan jag på allvar säga att jag tror att det är över. Så kanske min brist på självdiciplin förde med sig något gott.

Jag gillar honom, det gör jag. Men jag gillar honom som en vän. Kemin finns där inte längre. Det där suget som alltid funnits tidigare är borta. Och även om en bit av mig gör ont utav känslan att det är över, så känns det mest bra. Jag kan andas ut.


Tack Saa för att du finns. Du är världens bästa vän, och jag är ledsen om jag inte alltid finns där för dig, som du gör för mig.