You Wow Me.
1 inlägg och redan några läsare som hittat tillbaks. Det är lite spännande det där. Jag hade inte räknat med att någon vill läsa det jag har att skriva (förutom du då Saa <3). Så jag är lite i chock, men okej. Nästa fundering då: Vad gör egentligen en blogg läsvärd?
När jag startade min blogg för jagvetintehurlänge sedan så var den till för mig och mina vänner. För min del så för att jag skulle få skriva av mig. Jag behöver få ur mig allt ordbajs som samlas som en svart liten klump i magen. Att jag sedan har ett minne som en guldfisk är en annan anledning. Att regelbundet skriva allt som händer mig hjälper mig att komma ihåg. Haha, inte alls logiskt eller hur.
För mina vänner del så var det väl mest läsning ur underhållningssynvinkel. För jag kan inte tänka mig att det känns relevant för någon annan än dem jag känner att läsa om mina dagar på jobbet, nya hunkar eller vilda utekvällar.
Jag lever inte något glamoröst liv. Jag photoshopar inte mina bilder. Jag ljuger och provocerar inte. Så mina chanser att bli storbloggare är...obefintliga. Det som står här är bara sanningen. Min sanning. Ensam, kall och naken. Så om du är ute efter att läsa om något spännande så har du hittat helt fel. Bara en liten förvarning :)
Jag orkade ta mig ur huset idag. Tog mig in till stan för en thai-lunch med lillebror. Tog även vägen förbi jobbet för att handla lite. Och nu är jag helt slut. Den här influensan har tatt kål på mig. Jag har ungefär noll energi. Så sedan blev det bara hem och lägga sig på gräsmattan. Måste ju försöka få lite färg innan spanien i alla fall. Bara 4 dagar kvar nu.
I´m looking at you through the glass, don't know how much time has passed...
Kommentarer
Trackback
